27 jan - 2 feb 2020 Attilas dröm om drömtrådar

Förra veckan hade Attila Balogh en dröm där han såg drömtrådar i sång, synliga ljudvågor som kom ur min mun när jag sjöng. Han drömde att han inte kunde höra sången, men han såg den. Från min mun kom vågor som kanaliserades till lyssnarnas öron och in i deras blod. Det såg ut som vågor, av samma slag som varm luft vibrerar i kall luft.

Jag har tänkt på det här, i processer av att använda drömmar i det skapande arbetet. Ibland drömmer jag själv, och nu har det för första gången hänt att någon annan har drömt en sekvens ur min berättelse. Redan 2016 började jag att beskriva det här fenomenet, som en del i mytologin i den påhittade världen, att Rejin, Nawader, Tella, Ante och de andra drömbrobyggarna drömmer kollektivt. Det intresserar mig vad vi kan finna i kollektiva drömmar. I deras drömmar sjunger de sina sånger och väver fram drömbroar med dessa osynliga trådar-vågor.

På måndag 3 feb ska jag försöka inkludera något av Attilas dröm i min del i måndagskonserten. Se om jag kan inkludera två nya rader i en av dikterna, där jag nu har fått en tydligare bild av vad drömbroarnas material kan uppfattas som.

Denna vecka har jag valt ut och övat på en sekvens av sånger ur mitt masterarbete som passar att framföra på måndagskonserten. Det blir den inledande dikten som presentation, och sedan Tills tiden slinger om + M-he-m.