Kokar ner Västanå-idéer

Nyår och första veckan i januari.


Ta fram viktiga ord, lyft in, lyft upp ord. Prova sonett. Prova ramsa.
Jag har läst och skrivit om, spånat på text att arbeta med.
Är för kritisk att använda den ursprungliga texten som den är, hittar inga bra utsnitt där.

Har istället försökt ringa in vad för sorts situation jag skulle vilja gestalta där mina påhittade gestalter får agera och fundera.
Rejin, Nawader, Tella finns just nu i persongalleriet för Västanå-projektet.
Antingen livet på båten där de helt enkelt kämpar på i motgångar. Hur de hanterar motgångar.
Eller en sekvens där de är i sin gemensamma klardröm och bygger/reparerar en drömbro.

Bestämmer mig för att skriva om vissa sekvenser i sonett-form.
Det rasslade till och blev fyra sonetter. En som inte kom till användning.
Tycker om den stränga formen, fast jag tänjer på gränserna.
Från början har jag velat hitta ett versmått som hänger ihop med min brobyggar-värld,
och fastnat för talet 11 och det finns dessutom i sonetter.

Jag är också sugen på att göra ramsor, med idén om att brobyggarvärlden har en muntlig tradition.
Försöker hitta vissa grundord och element som kanske bara existerar där. Havet i den fiktiva världen heter Vändra,
och utifrån det har jag skapat ord som vändra-lag (besättning på båt).
Att vändra, som verb, skulle kunna vara ett ord för att bygga drömbro.
Det kan liknas vid orden förändra eller vända. Vändpunkt. Även vandra är ett bra liknande ord. Vän, likaså.
Föreställer mig att mitt vändralag är del i en sorts motståndsrörelse, en protest. Vända en mörk tid.

Hur många olika nyord kan jag skapa på ordet dröm? Kan jag göra ramsor av det?

Intressant inslag idag på P1 om hur många olyckor som sker p gr av sömnbrist…jag tänkte genast att det ligger i linje med min idé,
att vi behöver sova, återhämta och drömma för att må bra, kontakt med drömbroarna :-)

Sonett 1. Rejin berättar, Nawader svarar:

Havet är så stort, själv är jag så liten,

och vi som seglar kämpar dag för dag

i vind och väder, strömmar, stora krav.

Jag börjar bli så trött och matt och sliten.

Vårt vändralag är svårt av vinden biten

och sveps iväg på farligt nordanhav

där falska märken sänt mången båt i kvav.

Stormen tjuter, hör du inte skriken?

Då kände jag Nawader så försiktigt

ta min hand så full av skråmor, sår och hack

efter allt det hårda slit med rep och fall.

- nu ska du inte falla djupt på riktigt

ner i drömfeber och få en ny attack.

Du ska se det ordnar sig iallafall.

Sonett 3. Nawader, Rejin, Tella:

Ombord på båten Stormsvalan är alla

tränade att göra korta vilostunder.

I tur och ordning tar de sina rundor

och välbehövligt i halvdvala falla.

Men Rejin dras nu iväg i gråkalla

kusliga drömmar där hon söker grunder

för någonting viktigt, förlorat under

färden som svårligen går att återkalla.

Skuldkänslor om att hon inte räcker till,

ja, fast hon alltid vill göra sitt bästa.

Vad gick fel, vad hade hon förträngt och glömt?

-Men Rejin, du vet väl, sa Tella intill,

du är inte ensam, vi gör det mesta

tillsammans sker vårt verk i allt vi lagdrömt.

Sonett 4. Tella som pratar:

En vändringssång vi sjunger i vår lagdröm,

Vi står här klara till att ta den drömtråd

som skickas ut från andra sidans förråd,

vi andas helt tillsammans i vår klardröm.

Lyktor kantar vägen hit i dunkel dröm

och mörkret griper mer omkring det fredsråd

som ständigt skickar över mera livstråd.

Vändringsbron vi bygger i en svardröm.

Sången skiftar över, blir snart en annan

rytm och spinner ton till ton i drömväv ljus.

Hängbron får ett golv som börjar bära.

Tonerna flätas tätt och fint varannan,

vändringsrunor fogas in med stjärneljus.

Första steget ut på bron är nu nära.