Sunne-veckan med Västanå
28 jan - 2 feb 2019
Västanå Teater, lokal på Brårud i Sunne.
Jakob Hultcrantz, regissör och skådespelare på Västanå, samt vi studenter från KMH:
Nina Grigorieva, Sandra Berggren, Anna Ekborg, Gusten Brodin och jag.
Min intention är att undersöka röst och kroppsspråk. Olika för Tella, Nawader, Rejin, Ante och berättaren.Undersöka möjligheter med berättande och musik i ett flätande till en helhet.
Uppvärmning, att gå runt i rummet, till varje del av rummet. Ta in rummet, bli bekant och hemma med rummets alla delar, bli vän med.
Masterclass, jag börjar.
Vem är publiken? Selma Lagerlöf vände sig till sina läsare: ”ni sena tiders barn….”
Publiken ska få ta del av en hemlighet, att det finns brobyggaragenter runt om i världen, de känner igen varandra på språket men de jobbar förklädda.
Durspel och sången Blå månen, vers 1.
Vad vill Rejin i just den här sekvensen, vart är hon på väg, just denna stund när hon
Västanå teknik, se publiken i ögonen, berätta med ögonkontakt.
Rejin har durspelet som extra lungor, som en förlängning.
Börja med att bara andas med durspelet. Titta på durspelet.
Ton kommer, vårda den. Se vad jag har hittat-feeling.
Ta ögonkontakt.
Sjung de tre första raderna, vem sjunger, vilka är vi?
Resa mig upp och se i fjärran ”en liten strimma ljus”.
Det går bra att växla mellan att se i fjärran och ta mer personlig ögonkontakt.
Sätter ihop till en skissartad låtordning, post it lappar, kunna testa olika.
När ska jag berätta för publiken, när relatera till det jag bygger upp. Växlingar mellan direkt ögonkontakt och att måla upp, se i fjärran mm.
Stanislavsky, det magiska ordet om. Om jag vore Hamlet, Om jag vore Saga Norén osv.
Sandra och Nina:
Sandra berättar, Nina spelar.
Våra ansikten och ögon är som spotlights, Nina kan ge fokus till Sandra.
Näcken.
Anna läser och Gusten spelar fiol.
Inledande dikten.
Specifikt och nerkokt, poesi inrymmer allt. Låta orden ta plats, hjälp oss att se det du ser. ”Kvällens gullmolm fästet kransa…”
Viktigt att få fram den bilden, använda pauser, betoningar.
Myter och sagor, mytologisk plats. Den samlade mänsklighetens visdomar, formulerade i gåtor. All kunskap som människan besitter, genom alla tider, men i gåtor, du måste arbeta för att plocka fram dessa visdomar. Myten är bildlig, metaforisk, inte bokstavlig. Häng med nu, vi går in i en mytisk värld. Ni får dessa glasögon för att börja tolka, vad kan det här innebära?
Därför är det bra om ni redan i starten kan få detta att hända i åhörarna. Börja med att spela och gestalta en position, något som händer. Publiken får musiken innan den får första förklaringen. Gusten spelar inledningen.
Vad är det här för värld? Jo, en värld där det finns mytologiska väsen. ”Älvorna dansar”
Använd bilder av näcken, se vilka positioner näcken sitter i, karaktären av näcken, bäckahästen, testa mer djävulsk och farligt, kraftfullt. Monster. Lyssnaren dras till musiken, men helvete! Farligt, håll avstånd. Men lockande.
Anna kan få fram farorna, det farliga med näcken, i den inledande dikten.
Första uppgiften. Det här är världen, innanför vilket det här stycket består.
Sen presenteras konflikten.
Den stora konflikten har sitt crescendo i slutet.
Avslutet är en boll tillbaka till inledningen.
Verktyg för att göra övergångar mellan sånger, texter, binda ihop, energin.
Vad är det för tempo? Pauser. Ta ny fart. Ny riktning. Historiskt har det använts ridå mellan scener, nu är det mera tona in, tona ut.
Säger vi något från scenen så är det så. Kontraktet mellan publik och skådespelare.
Lägga tid på övergångarna när man närmar sig färdigt resultat. Nu kan vi fokusera på innehållet, göra scenerna så starka som möjligt. Hur vill vi att nästa scen ska vara, optimalt, strunta tillfälligtvis i övergången, den kan uppfinnas senare.
Slå på energi, en energiförhöjning när man ställer sig på scenen. Pulsen höjs. Slå på de inre lamporna som gör att vi lyser, syns till bakersta raden.
Jag har skrivit till en pusselbit, en text där begreppen vandringsbro och vändralag presenteras. Fogar in denna text mellan sången Blå månen och första sonetten.
Ni har varit där. Vid broarna.
Jag vet det.
Broar mellan dröm och vaken.
Men ni kallar det nog för något annat på ert språk.
Där jag växte upp, i Långbodvika, på de yttre små avlägsna öarna,
där säger vi vändringsbro.
Hur bygger man en vändringsbro?
Minst tre byggare, ett vändringslag,
Sjunger de gamla sångerna som riktar och fäster
trådarna från andra sidan.
Vändra. Förändra. Vända.
Vi bygger när vi klardrömmar.
Vi lagdrömmer.
Nuförtiden måste vi segla allt längre bort för våra uppdrag.
Upp har blivit ner, sant har blivit falskt, falskt har blivit sant.
Och vi har förlorat många av våra bästa.
Teater/skådespeleri - improvisation, hur ska jag förhålla mig till att jag vill använda improvisation i musiken, men testa skådespeleri och strikt form/bilder/gester.
Uppgift, göra korta koncisa titlar på våra föreställningar.
Berätta så att det blir catchy att komma och se, det här vill jag inte missa.
Min titel: Emellan dröm och vaken
Min hisspitch:
En berättelse om fantasi som överlevnadsstrategi.
En berättelse om en annan värld,
där en liten grupp människor besitter hemliga kunskaper
om att hålla broarna mellan dröm och vaken öppna.
Västanå Teater, lokal på Brårud i Sunne.
Jakob Hultcrantz, regissör och skådespelare på Västanå, samt vi studenter från KMH:
Nina Grigorieva, Sandra Berggren, Anna Ekborg, Gusten Brodin och jag.
Min intention är att undersöka röst och kroppsspråk. Olika för Tella, Nawader, Rejin, Ante och berättaren.Undersöka möjligheter med berättande och musik i ett flätande till en helhet.
Uppvärmning, att gå runt i rummet, till varje del av rummet. Ta in rummet, bli bekant och hemma med rummets alla delar, bli vän med.
Masterclass, jag börjar.
Vem är publiken? Selma Lagerlöf vände sig till sina läsare: ”ni sena tiders barn….”
Publiken ska få ta del av en hemlighet, att det finns brobyggaragenter runt om i världen, de känner igen varandra på språket men de jobbar förklädda.
Durspel och sången Blå månen, vers 1.
Vad vill Rejin i just den här sekvensen, vart är hon på väg, just denna stund när hon
Västanå teknik, se publiken i ögonen, berätta med ögonkontakt.
Rejin har durspelet som extra lungor, som en förlängning.
Börja med att bara andas med durspelet. Titta på durspelet.
Ton kommer, vårda den. Se vad jag har hittat-feeling.
Ta ögonkontakt.
Sjung de tre första raderna, vem sjunger, vilka är vi?
Resa mig upp och se i fjärran ”en liten strimma ljus”.
Det går bra att växla mellan att se i fjärran och ta mer personlig ögonkontakt.
Sätter ihop till en skissartad låtordning, post it lappar, kunna testa olika.
Tips som jag tar med mig:
Specifik med vad jag menar.
Lätt.
Talspråk, inte skriftspråk. Konkret,
Vad jag tycker om det jag pratar om ska skina igenom.
När ska jag berätta för publiken, när relatera till det jag bygger upp. Växlingar mellan direkt ögonkontakt och att måla upp, se i fjärran mm.
Stanislavsky, det magiska ordet om. Om jag vore Hamlet, Om jag vore Saga Norén osv.
Sandra och Nina:
Sandra berättar, Nina spelar.
Våra ansikten och ögon är som spotlights, Nina kan ge fokus till Sandra.
Näcken.
Anna läser och Gusten spelar fiol.
Inledande dikten.
Specifikt och nerkokt, poesi inrymmer allt. Låta orden ta plats, hjälp oss att se det du ser. ”Kvällens gullmolm fästet kransa…”
Viktigt att få fram den bilden, använda pauser, betoningar.
Myter och sagor, mytologisk plats. Den samlade mänsklighetens visdomar, formulerade i gåtor. All kunskap som människan besitter, genom alla tider, men i gåtor, du måste arbeta för att plocka fram dessa visdomar. Myten är bildlig, metaforisk, inte bokstavlig. Häng med nu, vi går in i en mytisk värld. Ni får dessa glasögon för att börja tolka, vad kan det här innebära?
Därför är det bra om ni redan i starten kan få detta att hända i åhörarna. Börja med att spela och gestalta en position, något som händer. Publiken får musiken innan den får första förklaringen. Gusten spelar inledningen.
Vad är det här för värld? Jo, en värld där det finns mytologiska väsen. ”Älvorna dansar”
Använd bilder av näcken, se vilka positioner näcken sitter i, karaktären av näcken, bäckahästen, testa mer djävulsk och farligt, kraftfullt. Monster. Lyssnaren dras till musiken, men helvete! Farligt, håll avstånd. Men lockande.
Anna kan få fram farorna, det farliga med näcken, i den inledande dikten.
Första uppgiften. Det här är världen, innanför vilket det här stycket består.
Sen presenteras konflikten.
Den stora konflikten har sitt crescendo i slutet.
Avslutet är en boll tillbaka till inledningen.
Verktyg för att göra övergångar mellan sånger, texter, binda ihop, energin.
Vad är det för tempo? Pauser. Ta ny fart. Ny riktning. Historiskt har det använts ridå mellan scener, nu är det mera tona in, tona ut.
Säger vi något från scenen så är det så. Kontraktet mellan publik och skådespelare.
Lägga tid på övergångarna när man närmar sig färdigt resultat. Nu kan vi fokusera på innehållet, göra scenerna så starka som möjligt. Hur vill vi att nästa scen ska vara, optimalt, strunta tillfälligtvis i övergången, den kan uppfinnas senare.
Slå på energi, en energiförhöjning när man ställer sig på scenen. Pulsen höjs. Slå på de inre lamporna som gör att vi lyser, syns till bakersta raden.
Jag har skrivit till en pusselbit, en text där begreppen vandringsbro och vändralag presenteras. Fogar in denna text mellan sången Blå månen och första sonetten.
Ni har varit där. Vid broarna.
Jag vet det.
Broar mellan dröm och vaken.
Men ni kallar det nog för något annat på ert språk.
Där jag växte upp, i Långbodvika, på de yttre små avlägsna öarna,
där säger vi vändringsbro.
Hur bygger man en vändringsbro?
Minst tre byggare, ett vändringslag,
Sjunger de gamla sångerna som riktar och fäster
trådarna från andra sidan.
Vändra. Förändra. Vända.
Vi bygger när vi klardrömmar.
Vi lagdrömmer.
Nuförtiden måste vi segla allt längre bort för våra uppdrag.
Upp har blivit ner, sant har blivit falskt, falskt har blivit sant.
Och vi har förlorat många av våra bästa.
Teater/skådespeleri - improvisation, hur ska jag förhålla mig till att jag vill använda improvisation i musiken, men testa skådespeleri och strikt form/bilder/gester.
Uppgift, göra korta koncisa titlar på våra föreställningar.
Berätta så att det blir catchy att komma och se, det här vill jag inte missa.
Min titel: Emellan dröm och vaken
Min hisspitch:
En berättelse om fantasi som överlevnadsstrategi.
En berättelse om en annan värld,
där en liten grupp människor besitter hemliga kunskaper
om att hålla broarna mellan dröm och vaken öppna.
Comments
Post a Comment