23-29 sep 2019

Veckorapport 23-29 sep  2019

Sammanfattning: Viktigt steg togs den här veckan, vi hade vår första träff med nya ensemblen som ska vara med i mitt projekt. Har sett fram emot detta möte så mycket, och det gick bra, kändes bra. Jag trivs med att vara ett arbetslag.  Nu får vi börja improvisera tillsammans. Sjunga, spela tillsammans.

Foto: Nu har jag fått samtliga utvalda foton i rätt filstorlek för tryck i A4. Maja Kristin Nylander, Joe Kayne och Ahmed Alalousi. Skickade iväg allt i en beställning till Crimson som skriver ut.

Veckans läsa: Texter av Anette Arlander, Mats Berglund och Sten Sandell. Det Sten Sandell skrivit i sin doktorsavhandling På insidan av tystnaden – en undersökning känns spontant som väldigt spännande läsning som jag dras in i direkt. Jag tycker väldigt mycket om Sandells text. Börjar genast se likheter med mina egna utforskanden. Vad skulle hända om jag tar anteckningarna som jag gör när jag läser Sandell och sedan bit för bit benar ut hur jag tycker att det berör mitt eget arbete?

Veckans skriva: Tar anteckningar på det jag läser. Skriver väldigt mycket mer dagbok. Både i boken och i scrivener. Skriver epost och bevarar eposten, när konversationen handlar om mitt projekt. Kanske det är en reaktion på träffen, eller på hösten, mer regnig tid att sitta inne och läs och skriva?

Veckans övning: Under helgen, satsa på att lära in så mycket som möjligt av hela mina 40 min, alla stämmor, så jag kan det utantill nu.

Röstteknik Nawader och Tella, det som är längre bort från mitt eget centrum. Öva Spejas improvisation, högt läge, svag volym, och ljudlösa andningar. Öva Nawader utan ornament.

Rejins tema

Gammal drömvävarsång

Sai

Nawader

Tella

Stormsvalan

Speja

Tills tiden slinger om, m he-m

Unelmoida

Jag går ombord

Veckans check: Nu har vi börjat repa, ses i verkligheten. Jag har beställt foton hos crimson.

Grubblar på: Hur kommer improvisationen in i mitt arbete på det sätt jag tänkt mig? Hur kommer tystnad och musikaliska pauser in i vår musik? Presenterar en mix av fastlagt och improviserat till mina medmusiker och vi har en fiktiv tradition att luta oss på. Så både lära ut en tradition, om än påhittad, och dessutom skapa i stunden, nuets komposition, där alla är involverade i en dialog.  Varför genrebestämt? Processen att söka sig vidare. När jag äntligen skrivit 10-11 sånger som förslag åt min ensemble att spela och gestalt min värld, då vill jag vidare och hitta en ny värld som består av vår fria improvisation, den värld som vi alla har skapat tillsammans.